Varför så få personalkooperativa företag i Sverige trots goda förutsättningar? - Coompanion

Varför så få personalkooperativa företag i Sverige trots goda förutsättningar?

Samhällsvetenskapliga forskare försöker oftast förklara vad som faktiskt har skett. Varför ekonomiska kriser uppstår, varför ett visst parti vunnit ett val eller varför korruption är mera vanlig i vissa länder än i andra. Det är emellertid ofta lika intressant att försöka förklara något som inte har skett, vilket brukar kallas för kontra-faktiska förklaringar. Skall man göra detta måste man först försöka visa att det funnits många faktorer som gjort att det som inte skett skulle kunna ha skett.

EN SÅDAN FRÅGA ÄR varför det inte finns flera personalkooperativa företag (företag som ägs av medarbetarna, reds. anm.) i Sverige. Det finns nämligen många företeelser som gör det rimligt att hävda att vi borde haft många fler sådana företag än vad som nu är fallet.

Man kan peka på att vi har många producent- och konsumentkooperativa företag och att vi har ett i jämförelse med andra länder starkt frivilligt organisationsväsende. Sverige är dessutom världsledande när det gäller social tillit. Genomsnittet för mer än nittio länder för den procentandel av befolkningen som i enkäter instämmer i uttalandet: att “man i allmänhet kan lita på andra människor” är 29 procent. I Sverige är det över 60 procent som svarar positivt på denna fråga. En hög grad av tillit i befolkningen borde underlätta bildandet av personal-kooperativa företag.

DET ÄR MED ANDRA ORD något av ett mysterium att personal-kooperativa företag är så få och för den breda allmänheten relativt okända i Sverige. De få som finns verkar dock följa mönstret i andra länder genom att de fungerar väl, både när det gäller ekonomi, uthållighet och anställdas nöjdhet med arbetsförhållandena.

Ett svar på denna fråga är att man i diskussionen om ekonomisk demokrati i Sverige har kommit att förväxla marknad och kapitalism. Men som den snillrike amerikanske ekonomen David Ellerman har visat är detta två helt olika saker. Makten i ett företag kommer inte från ägandet av kapitalet, utan från hur kontraktet mellan kapital och arbete är utformat. I en marknadsekonomi kan förvisso kapitalägare ”hyra” (dvs anställa) arbetskraft och då är det kapitalägande som ger makten över företag. Men de anställda kan också ”hyra” (dvs låna) det kapital som behövs och då kan de anställda demokratiskt styra företaget.

Ett skäl till att vi har så få personal-kooperativa företag är att denna fundamentala skillnad mellan ägande och makt inte har fått utrymme i den svenska diskussionen. Så byggde den gamla löntagarfondsidén t ex just på att det var innehav av kapital som gav makt i produktionen, inte på att de anställda på det enskilda företaget i en demokratisk process skulle kunna utöva denna makt. 

Bo Rothstein, Professor emeritus
Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet

Translate »