Ett PM som syftar till att tydliggöra och härleda begrepp som social ekonomi, socialt företagande och sociala innovationer – vart kommer begreppen från och hur kan de tolkas?
Bakgrund
Begreppen som sådana kan, relaterat till EU termer, beskrivas utifrån att Frankrike förde in ekonomie social som term i tidigare EG samarbetet. I svensk kontext utkom Jan Olsson (1994) med boken ”Social ekonomi”, och social ekonomi blev efterhand vedertaget bl.a. genom programskrivningar inom EU-program. Framförallt har Social Ekonomi relaterats till arbetsmarknadsområdet historiskt inom EU, men på senare år även fått en ökad vikt inom sociala pelaren och näringslivspolitiken. Just den omständigheten att man i Sverige (och i andra nordeuropeiska länder) vänt på ordföljden har resulterat i att innebörden, i relation till dess ursprung, inte fullt ut varit överensstämmande.
Den svenska betoningen på ”socialt” resulterade under en tid i att arbetsintegrerande sociala företag, ASF företag, ofta likställdes med socialt företagande och därmed den sociala ekonomin.
I EU definitionen inkluderas civilsamhällets aktörer, idéburna organisationer och kooperationen i den sociala ekonomin. (Även kallad tredje sektorn).
Vanligen definieras Social ekonomi som att det avser organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn.
En definition togs fram av Kulturdepartementet i december 1999 som definierar social ekonomi som: ”organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.”
I ett EU (och internationellt) perspektiv kopplar även arbetet med att främja social enterprise och social business tydligt an till den sociala ekonomin. I Europa är den sociala ekonomin drivande i utvecklingen av dessa företag och på flera håll även synonym med associationerna. Översättningen till svenska språket har blivit sociala företag och socialt entreprenörskap. Precis som med economie social har innebörden blivit lite annorlunda i Sverige. Den mera korrekta betydelsen i svensk kontext torde vara samhällsentreprenörer och sociala företag.
Hur kan sociala företag definieras i Sverige?
Förutsatt att vi kopplar an till EU definition har sociala företag och samhällsentreprenörer medlems- och samhällsnytta som drivkraft. Sådana företag kan bedrivas i olika associationsformen. Ideella- och ekonomiska föreningar är i sin uppbyggnad väl lämpade för att organisera socialt företagande, då dessa associationsformer baseras på just medlems- och/eller allmännytta och bygger på demokratiska principer (en medlem/delägare – en röst), vilket dock inte ska tolkas som att alla ekonomiska föreningar med automatik är att betrakta som sociala företag. Aktiebolag har till syfte att generera avkastning på satsat kapital. Om aktiebolag helt eller delvis ska ha andra syften skall det enligt lagen framgå i bolagsordningen. Således, förutsatt att motsvarande skrivning finns i bolagsordningen samt att det organiseras enligt demokratiska principer kan socialt företagande också bedrivas i aktiebolagsform. Andra associationsformer, främst allmännyttiga stiftelser, kan också överensstämma till definitionen av sociala företag.
Den gemensamma drivkraften för sociala företag är att skapa innovativa lösningar på samhällsutmaningar. Målet för sociala företag är att bidra till ett samhälle som inkluderar och är hållbart. Sociala företag kan exempelvis arbeta för en levande landsbygd, en bättre integration eller en inkluderande arbetsmarknad och har följande kännetecken;
- deras affär är ett medel för att skapa medlems- och/eller samhällsnytta
- de mäter sina resultat i samhällsnyttiga mål
- det mesta av överskottet går tillbaka till verksamheten eller till att uppfylla det sociala målet på annat sätt
Sociala innovationer
Begreppet sociala innovationer kopplar ofta, men inte nödvändigtvis, an till, och kan beskrivas i kontexten av social ekonomi, sociala företag och samhällsentreprenörer. Innebörden av ovan är att sociala företag och samhällsentreprenörers affärsidéer är sprungna ur behov. Organiseringen sker i syfte att tillsammans lösa dessa behov, ibland med mer eller mindre grad av innovation. Exempelvis var de första föräldrakooperativa förskolorna liksom de första fibernätsföreningarna, vari man tillsammans organiserade sig i syfte att lösa gemensamma behov – sociala innovationer. Efterhand spreds koncepten och innovationsgraden minskar således med antalet. Ett nystartat föräldrakooperativ i Sverige idag är knappast att beakta som en social innovation. Dock kan innovationsgraden ibland bedömas som innovativ i kontexten av ett specifikt lokalsamhälle, att motsvarande finns långt därifrån, kanske i en helt annan miljö (t.ex. i en stad), som sedan organiseras lokal baserad på andra villkor och förutsättningar (t.ex. i glesbygd).
Sociala innovationer isig är dock inget nytt. Hemtjänsten som startades av Röda Korset i Uppsala, liksom barnomsorg som HSB var först att lansera är exempel på sociala innovationer, vilka efterhand inkluderats i det offentligas erbjudanden. Ambulanstransporter, brandkår är andra exemplifieringar. Forum Idéburna organisationer med social inriktning har listat ett 70 tal motsvarande sociala innovationer på sin hemsida
VINNOVA beskriver sociala innovationer som:
- Möter specifika, relevanta samhällsproblem och sociala behov.
- För samman människor till gemensamt värdeskapande. För att identifiera problem och hitta nya lösningar involveras användare/medborgare.
- Förändrar beteenden och normer hos individer, organisationer och samhällen.
- Bidrar till samhällsnytta och kan visa på samhällsekonomiska vinster. Nya målgrupper nås och nya samarbeten mellan olika branscher skapas.
En politik för framväxt av sociala företag, samhällsentreprenörskap och sociala innovationer
Utgår man, enlig ovan, ifrån att sociala företag, samhällsentreprenörer och sociala innovationer är framväxta ur gemensamma behov, att det företrädelsevis organiseras inom den sociala ekonomin och har som syfte att generera samhälls- och/eller medlemsnytta behöver man en politik som möjliggör en sådan utveckling, förutsatt att sådan utveckling är önskvärd.
Baserat på samhällets fyra sfärer; 1) hushållet, 2) den offentliga sektorn, 3) kommersiella företag (näringslivet) och 4) civilsamhället/den idéburna sektorn bör man då eftersträva mer av jämbördiga parter i relationen mellan de tre sistnämnda. Det handlar således om det s.k. samhällskontraktet, som i ett historiskt perspektiv omförhandlats i olika tider. Under många år har samhällskontraktet främst inkluderat två sfärer (parter), det offentliga- och näringslivet. Efterhand har system för upphandling, finansiering liksom lagar och regler utformats företrädelsevis i syfte att passa näringslivet och samhällskontraktet allt eftersom allt mer cementerats. Civilsamhällets aktörer har kommit i skymundan, dragit sig tillbaka och har fått allt svårare att bidra till samhälls- och demokratiutvecklingen.
Relaterat till de samhällsutmaningar vi står inför, liksom till de globala målen, samtidigt som vi nu också ser en risk i återkommande pandemier torde förutsättningarna för ett omförhandlat samhällskontrakt, ett mera jämbördigt kontrakt mellan näringslivet, det offentliga och civilsamhället för samskapande vara goda och till gagn för ett bättre samhälle. I slutändan handlar det trots allt om i vilket samhälle vi vill leva och verka i.
