Biodling kan vara en ganska ensam syssla. Det är ofta bra, men ibland vill man kanske samverka med andra för gemensamma beslut, starkare ekonomi eller för att dela på investeringar. Två av möjligheterna som står till buds är att gå med i kooperativ eller ekonomisk förening. Biodlarnas månadsmagasin Bitidningen tittar närmare på de båda varianterna.
– Tanken om ett biodlarcentrum på Gotland föddes 2007. Det var jag och två biodlarkompisar som började.
Gösta Cedergren berättar i telefon från ett vinterkallt Visby.
– Vi bestämde oss för att bilda en ekonomisk förening, Honung Gotlandica. Där är man inte medlem, utan delägare. Insatsen var låg, 300 kronor, och årsavgiften 100 kronor. Vi ligger fortfarande på den nivån, bara en serviceavgift har tillkommit.
Gösta berättar att de var oerfarna och tänkte att de skulle kunna tjäna in sina kostnader ganska lätt.
– Vår idé var att köpa in medlemmarnas honungsöverskott, förädla det och ta ordentligt betalt för den här premiumprodukten. Vi skulle vara dyrast på hyllan. Och vi skulle sälja på Stockholmsmarknaden, inte konkurrera på hemmamarknaden.
De första åren gick det rätt trögt.
De första åren gick det rätt trögt. Det var svårt att få ihop den volym honung som behövdes. Och det var svårt att tränga igenom i Stockholm.
Föreningen hade ett startkapital genom projektpengar och fick även stipendium från Sparbanksföreningen. Och 2011 började det röra på sig. Föreningen hade då hundratalet biodlare på Gotland som delägare och ett 30-tal av dem levererade honung.
I dag hyr föreningen in sig på Gotland Grönt Centrum i Romakloster, en samlingsplats för de gröna näringarna på ön. Granne med en naturbruksskola finns medlemslokal och två slungor, samt en anställd som sköter verksamheten. Allt är certifierat och godkänt. Gösta är styrelseordförande, men har i övrigt ett vanligt heltidsjobb på länsstyrelsen.
Slungrummet är den medlemsförmån som han skattar högst. Det är bara att boka tid och använda utrustningen när man behöver. En annan förmån är att föreningen köper in vinterfoder – i år blev det 39 pall – direkt från tillverkaren och till ett lågt fraktpris. Och så kan medlemmar köpa glas fraktfritt.
– Vi gör av med 40 000 glas om året och medlemmar får förmånligt pris.
Fraktkostnader – i båda riktningar – är normalt en av svårigheterna som följer med att bo på en ö.
I dag har föreningen 180 medlemmar. Alla är inte aktiva, men ungefär två tredjedelar. På måndagar är föreningslokalen öppen och en viktig samlingspunkt.
2022 köpte föreningen in ungefär 18 ton honung från medlemmarna. Numera levererar man till ett 50-tal butiker i Stockholm med hjälp av en distributör på plats.
– Men det krävs att vi hela tiden talar om: ”här finns vi!” Och att vi står för äkta vara, att varje burk kommer från en biodlare som vi kan tala om vem det är, säger Gösta.
Han säger att stapelvaran på Stockholmsmarknaden är 350 grams- och 500 grams-burkar, medan man säljer småburkar på 50 gram presentpackade tre och tre till turister och båtar. Det är då årstidshonung med samma etikett.
– Men så har vi också 140 grams Visby-honung, säger Gösta Cedergren nöjt, den tar alltid slut.
Han berättar också om den speciella akaciahonungen från Botaniska trädgården i Visby, den som aldrig kristalliseras.
Målen har förändrats lite för föreningen med åren. I dag är det viktigaste en bra lokal och maskinell utrustning som fungerar.
– Vi har medvetet valt bort att göra marmelad, exempelvis, säger han. EN produkt med livsmedelsklassning är komplicerat nog, med sammansatta produkter med fler ingredienser blir det både besvärligare och mycket dyrare.
Ett önskemål för framtiden är att kunna förnya maskinparken när det behövs.
– Tänk dig själv att skruva på 40 000 lock, det sliter på handlederna.
Han trycker också på att det är nödvändigt för en ekonomisk förening att ha en bra relation med en bank.
– Det är viktigt att de känner till vad vi gör. Det behöver vara en bank i trakten, så de kan komma och titta. Och skäms inte heller för att söka projektpengar!
Oavsett hur man gör hänger mycket på den egna arbetsinsatsen, säger Gösta Cedergren.
Ett lite annat upplägg när det gäller gemensamt arbete har kooperativet Medotava i Lettland valt. Vi pratar med Janis Kronbergs, som är talesperson för kooperativet. Till vardags är han projektledare inom IT och har 80 egna bikupor.
– Medus på lettiska betyder honung, förklarar han allra först, och berättar att det är fem år sedan som kollegan Andis Titorenko började prata om att göra en workshop för att sälja bättre honung.
Foto: Projekt Eurobees
– Vi var åtta biodlare som hade samma idéer, var i samma ålder och hade olika styrkor och intressen. Vi beslöt oss för att arbeta tillsammans.
Medotava utvinner också bibröd, samlar pollen och propolis och experimenterar mycket med olika produkter. De startade i liten skala, marknadsför allting under ett gemensamt varumärke och har växt långsamt.
Fem år senare har Medotava-kooperativet nu 500 bikupor och producerar ungefär 20 ton honung om året.
Man smälter numera också vax i kollektivet och samarbetar kring burkning. På webbsidan marknadsförs sex sorters honung; tidigast under säsongen kommer vårhonung. Före midsommar är det gul sommarhonung. Sent i juli samlas hösthonungen in. Den är mörkare och innehåller även honungsdagg.
De övriga honungarna från kollektivet är tre monoflorahonungar; lind, bovete och ljung.
– Utöver det ville vi utveckla marmelader, berättar Janis Kronbergs. Vår bestseller är en marmelad på honung och havtornsjuice. Vi har också provat honungsmarmelad med svarta vinbär, röda vinbär eller kvitten.
Text: Lena Grape Lilliehorn, redaktör hos Biodlarna
Läs mer här:
